Underbara dahlior!

Visste du att Botaniska Trädgården i Göteborg har världens största samling av vilda dahlior? Den 9 september får vi veta mer om dessa underbara växter, när Maria Sjöstedt visar trädgårdens dahliarabatter. Maria Sjöstedt och Birgitta Hagelin, förra årets Carl Skottsbergsstipendiater, reste till Mexiko under 2011 för att samla in just dahlior. Läs Marias fina berättelse om hur flera av de vilda dahliorna hamnade i trädgården!

Dahlia coccinea

Drömresan som …. faktiskt blev av

Jag har i många år drömt om att få resa till Mexiko. Att få se dahlior växa vilt i naturen tillsammans med rosenskäror, tagetes, salvior och så många andra växter som vi odlar varje år i Göteborgs botaniska trädgård.

Tillsammans med en entusiastisk botanist, Alexandre Antonelli och min eminenta medarbetare Birgitta Hagelin, som ansvarar för odlingen av alla de sommarblommor som vi planterar ut i våra rabatter årligen samt ett resestipendium, blev detta möjligt.  Vi ville lära och förstå mer, se hur och var de växer, i vilka jordar och tillsammans med vilka andra växter. Vi hade dessutom förhoppningar om att få tillstånd att ta med oss knölar och fröer hem till våra samlingar.

Vi fick tillstånd att samla växter. Vi fick också kontakt med en mycket intresserad dahliakunnig botanist i Mexiko, Robert Bye, som tidigare varit chef över Botaniska trädgården i Mexico City. Robert ville följa med på del av resan och ordnade så att vi fick låna utrustning från universitetet. Vi kunde dessutom få låna deras bil, en van, och tur var det för den var oersättlig på många vägar vi körde.  Vi anlitade också en lokal mycket kunnig botanist att följa med oss på resan, Pedro Tenerio. Välutrustade, även med lokalkännedom och ett brinnande intresse, for vi iväg fem personer i två bilar. Vi hoppades få se många olika arter av dahlior men även kaktusar och växter som faller inom begreppet ”sommarblommor” här i Sverige.

En svårighet vi hade inför resan var att det inte gick att uppbringa en enda flora för Mexiko. Visst låter det helt ofattbart. Med tanke på den mycket stora artrikedom som finns i Mexiko, många tusen fler arter än i Sverige, skulle man kunna tänka sig att intresset för den intressanta och unika växtligheten borde leda till att många floror skrevs – men nej. Den enda flora som faktiskt fanns att tillgå var en vägkantsflora med enkla illustrationer i svartvitt, över ett litet antal arter.  Vi fick veta att det för närvarande skrevs på en flora över Mexikos växter men att den ännu inte publicerats så vi blev istället hänvisade till Nordamerikas flora där en del av arterna skulle kunna hittas.

Bättre rustade var vi dock på dahliaområdet. Efter två besök i Köpenhamn och intensiv brevväxling och med Hans V. Hansen, en av de mest kunniga botanisterna i världen på dahliasläktet, fick jag gott om värdefullt underlag för att vi skulle kunna genomföra en lyckad expedition. Det allra viktigaste hjälpmedlet han gav mig var ”nycklar” över dahliasläktet som han själv hade utarbetat .  En nyckel är en slags bestämningsguide där man genom uteslutningsmetoden till slut kommer fram till vilken art man funnit. Detta verktyg var ovärderligt för oss.

Av Hansen fick jag även kopior på tidigare rapporter från expeditioner.  Vår resa kom att bygga på dessa underlag genomförda av botanisterna Hjerting, Saar och Sorensen 1995.

Vi reste från Göteborg den 29 augusti. Väl framme i Mexiko gav vi oss snart av ut från Mexico City, ut i naturen. Vi reste runt i 10 dagar och letade efter arter man funnit tidigare på vissa platser. Vi fann åtskilliga av dessa men inte alla. Dessutom hittade vi flera arter av dahlior på platser där det tidigare inte fanns lokaler dokumenterade. Sju arter såg vi på vår resa. 6 av dessa samlade vi. Dessa var D. mollis, D. cuspidata, D.scapigera, D. neglecta, D.tubulata, D.rudis samt flera olika färgvarianter av D.coccinea.

Området vi reste runt i var på höglandet i delstaterna som ligger kring Mexico city; Hidalgo, Queretaro, Edu de Mexico m fl. Dahliorna växte på soliga växtplatser på 2.000-3.000m höjd, ofta i steniga slänter. Berggrunden var ofta kalkhaltig och porös . Jorden var mestadels lerig men en del arter växte i lummiga ljusa skogar med fluffig mullhaltig jord.  Något som förvånade mig var att flera arter växte i samma miljöer kaktusar, sida vid sida med agave och nopalkaktusar verkade de trivas finfint. Vi körde, fick syn på något, stannade och sprang in i skogen – ibland åt olika håll. Ofta var det svårt att slita sig från platsen för att resa vidare eftersom man fann så mycket att se var man än stannade. Tur att vi hade ett tydligt mål. Alex samlade herbariematerial medan jag och Birgitta grävde upp knölar med en arkeologs noggrannhet. Vi fotograferade massvis, Alex mest av alla.

Resan blev strapatsrik och intensiv. Intensiv eftersom vi glömde bort att äta och var lätt magsjuka samt sov på tok för lite. Det var helt enkelt så fantastiskt vackert, intressant och spännande att dagarna blev långa och upplevelserna många. Vi åt middag på kvällen, oftast strax innan restaurangernas stängningsdags, ibland kom vi tyvärr för sent. Vi sov på de hotell vi fann längs vägen och lärde oss efter ett par dagar att ta med mycket frukt och nötter i bilen för att få lite i oss under dagen.

Resan var oerhört lyckad, vi hade otroligt roligt och lärde oss mycket.  Synintrycken från den undersköna naturen har för evigt etsat sig fast på min näthinna och likaså min längtan efter att återkomma och få se ännu fler delar av Mexiko.

Hemma igen har jag kvar knölarna från vår resa. Dessa kommer kunna ses i våra rabatter till sommaren. Den lilla Dahlia scapigera gick i blom i vårt växthus i slutet av november.  Som en bonus på årets dahliaupplevelser har dessutom vår kejsardahlia, Dahlia imperialis för första gången valt att gå i blom. I år har jag krukat in den och låtit den växa vidare i ett svalt växthus med extra belysning – det var den injektion som den behövde för att komma i blom. Den blommar faktiskt ännu, nu i skrivande stund

Dahlior är så vackra, så många färger, typer och sorter. De vilda arterna har en skönhet som kan vara svår att värja sig emot när man se de stå där i sin naturliga miljö och jag är så lycklig över att ha fått uppleva detta

Maria Sjöstedt

Trädgårdsmästare

Göteborgs botaniska trädgård

Lycklig trädgårdsmästare med uppgrävda dahliaknölar.

 

Share