I höstens Vänblad kåserar Botaniskas och tillika engagerad Vän, Björn Aldén, om äpplen och annat i Corona-tider. Här publicerar vi artikeln i sin helhet.

Miljontals rönnbärsmalar kan inte ha fel – svenska äpplen är goda!

Ja, så där löd rubriken på den pressrelease vi skickade ut från Botaniska inför vår fruktutställning för exakt 30 år sedan. Det var ett hemskt år för alla hemträdgårdsodlare minns vi. Nästan ingen av våra utställningsbesökare hade frukt att visa upp för identifikation. 

I höst har vi ju tyvärr tvingats ställa in både utställning och sortidentifikation, så många undrar nog varför jag drar upp det där trista fruktåret, när jag nu i avsaknad av vår utställning skriver litet om årets frukt i alla fall.

Det är förstås på förekommen anledning. Den stora frågan är nämligen om det kanske är befogat att upprepa påståendet från 1990 – eller är det väl pessimistiskt och bara ett utslag av den allmänna molokenhet som brett ut sig i coronans fotspår. 

Då jag började fundera på det här var frågan fortfarande öppen, men några rapporter från Sydsverige hade talat om dålig fruktsättning på rönn – efter tidigare år av mycket rik fruktsättning. Just det där är som många vet ett incitament till att rönnbärsmalarna, som nu haft tillfälle att bygga upp en stor population, nu måste söka sig till annan föda för sina larver – vanligen då närbesläktade arter. Hit hör äpplet. 

Naturligtvis borde det faktiska förhållandet i trädgårdar runt om närmare utredas. Men jag började prata med odlare i Skåne varifrån larmen ursprungligen kommit. Ingen kunde dock bekräfta att rönnbärsmalen härjar där just nu. Så det kanske var ett skrämselskott i alla fall. Det som underströk det var det faktum att våra egna ’James Grieve’ i NV Skåne såg ovanligt fina ut. Men nu gällde det framför allt Göteborgstrakten. Vi vet av erfarenhet att angrepp kan variera mycket geografiskt. Jag tittade närmare på rönnar jag kunde hitta i och runt Botaniska. En mycket tydlig indikation på att rönnfruktsättningen faktiskt är dålig i trakten i år finner vi utanför vår egen entré. 

Av den överdådiga fruktsättning vi haft där både 2018 och 2019 på den fina ullungrönnen syns nästan ingenting i år. Vissa träd saknar frukter helt. Nu är det förstås inte samma art som vår rönn, men samma fenomen noterades även på vilda rönnar på och runt Håberget och i Arboretet. En av anledningarna till det här torde just vara att rönnar blommat och satt rikligt med frukt både i fjol och förfjol. De tar helt enkelt igen sig. Jag fortsatte med att gå runt i några trädgårdar intill Botaniska för att förvissa mig om tillståndet för äpplena där. Nu blev det jobbigt – inte bara för att det råkade vara 27 grader i skuggan.

I den gamla fruktträdsplanteringen vid Lilla Änggården innehöll mer än 3/4 av all frukt jag klöv ringlande bruna gångar: