Om en studieresa Wisley Gardens och Kew gardens

Besök i Kew- och Wisley Gardens, 2006.

Vi ska här försöka samla våra intryck från vår englandsresa, som kom till stånd tack vare ekonomiskt bistånd från Botaniskas Vänner.

Resan sträckte sig över sex dagar, resdagar inkluderade. Resans bärande tanke var att besöka de trädgårdar som anges i rubriken. Som en liten bonus tillkom ytterligare ett par mindre, mycket intressanta exkursioner.

Kew Gardens
Vårt besök i Kew startade tidigt på morgonen den 16 juni. Tågresan ut till parken lovade en härlig dag med strålande solsken i en härlig miljö. Redan då vi började promenera från tågstationen möttes vi av diverse intressanta hortikulturella inslag i privatträdgårdar och i gaturummet.

Väl framme vid trädgårdens välkomnande portar fick vi stå i kö för att lösa en ganska dyr biljett. Det första intrycket vi alla kände gemensamt var att hela upplägget andades stolthet och värdighet. Vi hade minsann kommit till ett ställe där man kunde sina saker och där det fanns hur mycket som helst att uppleva. I samband med biljetttinköpet erhöll vi varsin karta, och vi kunde snabbt konstatera att vi nog var tvungna att välja ut vissa partier i trädgården för att överhuvudtaget hinna med. Vi började med att köpa oss lite fika och satte oss ned för att lägga upp dagen.
Vi kom fram till att det bästa var att promenera i en motsols cirkel från enrén sett.

Första stoppet blev klippträdgården. Så värst klippig var den dock inte, utan mer kullig. Dess främsta förtjänster är att den är lättillgänglig med sina väl underhållna asfaltsgångar samt den lättöverskådlighet som föjer med att växterna presenteras i som mest brösthöjd.

Sedan gick promenaden genom syren-, azalea- och rhododendronavdelningarna. Vi kunde konstatera att vi var ett par veckor för sent ute för att uppleva blomningen hos de flesta arterna/sorterna hos dessa släkten. Vi blev dock väldigt förtjusta i den rumsbildning som uppstod då träd och buskar användes som väggar, och där stora gräsytor med mindre inslag av träd och buskar bildade golv.

Efter ett besök i bambuträdgården korsade vi en stor damm via en relativt nytillverkad, mycket tjusig bro. Här ändrades upplägget till samplanteringar av diverse träd och buskar ur olika släkten. Här strövade vi runt en god stund och njöt av både härligt väder och intressanta växter.

Alldeles nära den höga pagoden som är så kännetecknande för Kew Gardens lät vi ögon och näsor få sitt lystmäte i Philadelphusavdelningen.

Nu hade det blivit dags att ta en sen lunchpaus i paviljongrestaurangen, innan besöket avslutades med present- och bokinköp i trädgårdens eminenta butik.

Sammanfattninsvis kan sägas att Kew Gardens är en helt fantastisk plats. Dess platta upplägg gör att de 120 hektaren känns lättillgängliga under en dagsexkursion. Dessutom erbjuds en guidad rundresa i trädgården med ett litet ”tågset”. Det rika utbudet av diverse hortikulturella nischer samt den estetisk tilltalande presentationen av desamma, två restauranger och en fantastisk butik gör att Kew Gardens har något för alla. Ett (gärna flera) besök rekommenderas varmt.
Wisley Gardens


Ca 30 km sydväst om London, nära wimbledon ligger Wisley garden. Vi tog oss dit med tunnelbana, snabbtåg och slutligen taxi då det ligger en aning avsides.
Med sina ca hundra hektar yta fördelade på sju avdelningar är den enorm med svenska mått mätt.
Göteborgs Botan har som jämförelse ca 35 uppodlade ha. Till det kan vi lägga värt ytterområde med arboretum som upptar ca 150 ha.

Trädgården består av sju avdelningar;

Alpina avdelningen med växthus för växter från bergområden, anlagt högängsparti
samt en väl designad klippträdgård med omsorgsfullt konstruerade klippor.

Tre arboreta med pinetum eller barrträdssamling, en woodlanddel kallad Battlestone Hill med fina samplanteringar av stora träd med busk och örtskikt samt en större dunge av exoter tätt planterade utefter en sänka i syfte att gynna djurlivet.

Trädgårdens ryggrad eller den centrala delen som bjöd på ett potpurri av trädgårdsrum med olika infallsvinklar på skönhet och blomsterprakt som bärande tanke. Att beskriva allt som kan ses här skulle ta en smärre telefonkatalog i anspråk, men vill man se hur olika och ändå vackert trädgårdsrum kan te sig så är Wisley det självklara valet.

Växthusen med orkidéhus, sval och tempererad avdelning samt ett litet hus i viktorianska stil kändes kanske något små. Det kommer att förändras radikalt nästa år då ett gigantiskt växthuskomplex skall stå klart. Något att se fram mot.

Experimentalfält fanns också, som vi tyvärr inte hann med att studera närmare då vi nog lade det mesta krutet på vedartade växter och woodland.

Fruktträdsfält där sorter testas på friland innan deras odlingsvärde bedöms med tillhörande plantskola och en fantasisk kulle som man kunde bestiga och se ut över vidsträckta planteringar.

På ett mindre område nära centrum av Wisley ligger Fick eller Modellträdgårdar som exempel på hur t ex en japansk trädgård i engelsk miljö kan te sig. Här samsas
urnteman med modernistisk design eller varför inte en familjeträdgård.
Frimärksträdgård eller en kontemplationsplats.

På Wisley fick vi dessutom hjälp med att hitta de saker som vi först och främst vill se
av Eva Millers, en svenska som håller på att avsluta sin tvååriga utbildning där.
Eva tog sig an oss under resten av dagen. Det resulterade i besök på ytterligare intressanta och natursköna platser. Första anhalt är Claremont Landscape Garden i Esher med anor från 1700-talet. Mycket speciell var den stora amfiteatern ”av gräs” från 1720-talet byggd i en sluttning ner mot en damm. Den var inte avsedd som teater och är nu den enda kvarvarande i sitt slag i Europa. En minivariant av detta slags anläggning finns som bekant i Kungsparken, här i Göteborg, sedan några år. Claremonts stora exemplar av Libanonceder var sevärda. Stora exemplar av släktets arter finns här och var i det engelska park- och trädgårdslandskapet och en viss avundsjuka är svår att undvika. Det gäller givetvis även andra släkten och arter.
Färden gick vidare till den ”mondäna” förorten Richmond. Här kom stora överraskningar och upplevelser slag i slag. Först stannade vi till vid den berömda utsikten från Richmond Hill. Vyn ut över Themsen, som här går i en stor buktning genom ängs- och beteslandskap är den enda utsikt i Storbritannien som är skyddad genom en ”act of Parliament”. Här ligger trädgårdar som samlas under namnet Terrace Gardens och som nu restaureras så sakta. Insamling av pengar görs på skilda sätt eftersom det är ”kommunala” områden med begränsade ekonomiska resurser.
Några minuters bilresa från Richmond Hill och vi har kommit in i den speciella nationalparken Richmond Park. Det är den största kungliga parken i London och samtidigt Europas största inhägnade stadspark. Ytan är runt 1000 hektar och här lever över 650 hjortar i stora hjordar. Stora grässlätter med kullar och lövskogsområden är dominerande. Vi närmar oss nu en av resans höjdpunkter och på väg dit så vet vi inte vad som väntar.
Efter fem minuters promenad från parkeringsplatsen kommer vi fram till en inhägnad park i nationalparkens sydvästra hörn. Denna ”woodland garden”, som Eva överraskar oss med heter Isabella Plantation. Anläggningen fyllde 50 år 2003 och är en mycket mogen 50-åring som har barnasinnet kvar. Rhododendron och azaleor i massor som bildar buskage där små klippta gräsytor öppnar sig emellan eller ligger som öar och holmar på större gräsmattor. Vatten rinner genom hela parken och flera dammar ger än större lugn. Lövträden bildar på sina ställen ett tak och genom alla delar vindlar sig gångar samt mindre stigar. Denna välskötta och samtidigt vilda oas blir sagolik att vandra i när vi lämnar den då skymningen övergår i mörker.

Tack för det stöd som möjliggjorde denna intressanta och avkopplande resa.

Einar Larsson Christer Isaksson Magnus Thomasson

Share