Reseberättelse från Halland och Skåne

Lördag 10 juli

Resan startar traditionsenligt i solsken. Bussen rullar mot Steninge naturreservat och Stensjöstrand. Medan vi tittar på växter vid Stensjöstrand sjunger en svarthätta ovanför våra huvuden. Några av de växter vi såg här var backtimjan, gråfibbla, klockljung. Vid Stensjöstrand var det de riktigt små blommorna vi koncentrerade oss på. Något vi fortsatte med resten av dagarna. Exempel på sådana småttingar var här sylnarv, en liten vit blomma, fyrling, ca 1 cm hög brun blomma. Vidare rödlånke som tillhör släktet Lythrum samma som fackelblomster.

Tänk att det finns så många små blommor som man aldrig sett än mindre hört talas
om eller vad sägs om det 2-3 cm stora dvärglinet.

Efter denna ljuvliga förmiddag var det dags för lunch på Tallhöjdens värdshus i Simlångsdalen. Här var det inte smått som gällde längre. Vi blev serverade minst sagt rejäla bitar hjortfärslimpa med rårörda lingon och färskpotatis.

Eftermiddagen tillbringade vi på Mästocka ljunghed. Här finns tecken på svedjebruk överallt vilket bevisas genom att man hittar små kolbitar i marken. Hallands landskapsblomma, hårginst fanns det gott om här och förstås ljung, ljung och åter ljung. Den användes förutom att elda med även som strö i ladugårdarna förr i tiden.

Vi såg också blommande rundsileshår. Det finns ca 160 arter sileshår i världen och flesta finns i Australien. De användes förr för att konservera mjölk och genom att lägga bladen i mjölken konserverades den och blev vad man kallar långmjölk.

Man säger ju att man inte ska klaga på värmen i Sverige, eftersom vi stora delar av året just går och väntar på den, men lite varmt blev det allt med 28 grader i skuggan och nästan vindstilla.

Vi avslutade dagen med ett besök på Bollaltebygget, en gård från början av 1600-talet. Namnet Bollaltebygget syftar på att husen alltid stått utanför tätorten, byn Bollalt, då ordet bygget markerar att det är något man byggde utanför byn.

Vi tittade på alla de möbler och redskap där vissa använts så sent som 1935. Genom att få en inblick i levnadsvillkoren för dem som bodde där kan man nog konstatera att nej, det var inte bättre förr! Efter detta intressanta besök är det dags att fara till Örenäs slott där vi checkar in och får möjlighet till ett svalkande dopp i poolen eller en sval dusch. I blå salongen serveras vi till förrätt en kräft- och räkterrin med senapscreme. Huvudrätten består av pepparstekt kalvrygg med potatis och palsternacksgratäng.

Söndag 11 juli

Cikorian blommade vackert längs vägrenen med sin himmelsblå färg. Roten användes förr i tiden som kaffesurrogat. Vårt första stopp blev Gråläge, ca 10 km söder om Höganäs, en näringsfattig kusthed där marken består av urlakad sand. Borsttåtel växte i små kompakta tuvor lite rosafärgade i botten men vi hittade även rotfibbla och bergssyra. Vidare fanns här sandrör, kvanne och blå oxtunga. Den lilla fågeln hämpling satt och sjöng så vackert i en buske. I ett fuktparti dominerat av älgört, rosendunört och hög starr fanns ett bestånd av jättefräken. Detta är den enda kända svenska förekomsten av denna pampiga fräkenart.

Nästa stopp var Krapperups slott. Vi började med fika och blev serverade en smaskig och mättande rabarberpaj, efter det en vandring i den underbara parken med alla vackra blommor och enorma träd. I rabatterna prunkade rosor i alla de färger, riddarsporre och stjänflocka för att nämna några . I parken fanns många äkta kastanjeträd ett träd som har sitt ursprung i Östeuropa. Vidare såg vi valnöt, blodlönn, en jättestor klibbal, gudaträd som ursprungligen kommer från Kina, vingnöt, gråal och ullungrönn och pimpernöt, en stor buske med lustigt likt små ballonger uppsvällda frukter. Luften är ren i parken och det bevisas genom en rik lavflora på trädens stammar.

Sen lunch på Tunneberga gästgifvaregård. Kocken Thomas står och välkomnar oss och bjuder på en saftig honungsmarinerad skinkstek med gräddsås, grönsaker, pressgurka och kokt potatis.

Efter lunchen begav vi oss till Kullens fyr som majestätiskt står högt över havet på en utskjutande klippa. Här såg vi backviol, jordklöver, rödklint, skogslök, sandlök, backlök och hybriden mellan storveronika och axveronika.

Eftermiddagen ägnades åt Mölle, denna idylliska lilla by i nordvästra Skåne. Här passade några på att ta ett svalkande bad, andra tittade på den rika floran, bland annat den drygt meterhöga hästtungan. Till middag denna kväll serverades vi ugnsbakad lax med potatissallad och romsås. Till dessert blev det vaniljparfait med syltade bär – mums.

Måndag den 12 juli

Krankesjön, utanför Lund var vårt första stopp denna vackra julidag. Värmen höll i sig och det var 27 grader redan på förmiddagen.

I strandskogen vid sjön hörde vi gulsångare och gransångare. Vi såg också den vackra men giftiga sprängörten som är en av våra allra giftigaste växter. I Krankesjön kunde vi bland mycket annat se svarttärna, rörsångare och två ägretthägrar. Röd glada är en fågel som har återkommit till södra Sverige framförallt i Skåne. Den bygger gärna sitt bo i skogsbryn med lövträd. Men vi såg förstås inte bara fåglar utan även en hel del växter såsom storängssyra, vildmorot, trädgårdsveronica, hedblomsteroch åkermadd som är den raraste av de uppräknade. Vid bäckkanten växte ängsruta. Efter denna intressanta men svettiga förmiddag var det välkommet med lunch och vad passar väl bättre än sillunch på Dalby gästis, precis vad vi behövde. Innan vi begav oss vidare passade vi på att bese Dalby kyrka som är nordens äldsta stenkyrka. Den påbörjades ca år 1060 och omvandlades i början av 1100-talet till en klosterkyrka tillhörande Augustinerorden. I samband med den danska reformationen indrogs Dalby kloster till den danska kronan.

Bussen for vidare via Trelleborg mot Höllviken (kämpinge Vall) och Bärnstensmuseet där Leif Brost berättade om den ca 40 miljoner år gamla Östersjöbärnstenen samt fyndplatser runt om i Skåne. Magnus och den del av gruppen som inte var på museet hann också med att titta på en hel del växter såsom fina exemplar av hedblomster, piggtistel och taggkörvel vid stranden samt ulltistel, färgkulla, kungsmynta och praktkungsljus lite längre upp.

Tillbaka till hotellet där vi hann med ett dopp i poolen. Middagen som serverades denna sista kväll var örtbakat majskycklingbröst med prästostsmaksatt potatiskaka samt marsala-gräddsås. Efterrätten bestod av en chokladgateau med blodgrapesorbet. Mätta och belåtna tog några av oss en liten promenad längs stranden innan en regnskur tvingade in oss på hotellet igen.

Tisdag den 13 juli

Idag var det mulet och lite svalare när vi kom till Torekov började ett fint sommarregn att falla. Det varade dock inte många minuter. Väl i land på Hallanda Väderö var det uppehåll igen och solen tittade fram genom molnen. Här delades gruppen ena halvan med Magnus andra med vår inhyrda guide, Sven-Ivar. Namnet till trots tillhör ön Skåne och ligger i Båstads kommun. Ön har efter Falsterbo det varmaste klimatet i Sverige och innehåller alla naturtyper, i väst liknar den Bohuslän med kala klippor. Mitt på ön finns två skogsområden med bok och ek. Den östra delen består av fina sandstränder som ligger skyddade från hårda vindar. Vid mitten av sextiotalet hade ön endast ett tiotal knubbsälar men eftersom den då fridlystes har kolonin ökat till ca 350 stycken.  Sven-Ivar berättar vidare att ön skänktes till Torekovs församling för ca 800 år sedan. Detta medförde att kyrkan kunde sätta stopp för den avverkning av skogen som höll på att göra hela ön till ett kalhygge. 1845 byggdes det första huset en lotsstuga. Vidare inrättades en skogsvaktartjänst 1860 för att övervaka så att inte skogen höggs ner. Vi vandrar genom den vackra Nörre skog där fåren håller landskapet öppet. I nordväst ligger fyren som kom till efter en förskräcklig olycka som inträffade 1882 då en kraftig storm medförde att fyra fartyg förliste. Kyrkan anhöll då hos staten om att få bygga en fyr och efter två år stod fyren klar för att sättas i drift. På 1960-talet automatiserades fyren.

Vi vandrar vidare och passerar ”den liggande linden” som idag är en populär vigselplats. Vi såg också mäktiga ekar och ett gigantiskt körsbärsträd. Myggorna var inte snälla, som tur var hade vår guide ett ”tjänstemyggstift” med sig som vi fick låna: Turen tog drygt en och en halv timma och väl tillbaka var det dags för dem som gått med guiden att ge sig av med Magnus och vice versa. Magnus tog med sin grupp till den södra halvan av ön och Söndre skog där de bland annat såg lundstjärnblomma, storrams och lundslok samt lunglav. De såg också fina exemplar av den röda skogsnigeln Arion rufus som inte ska förväxlas med den spanska skogssnigeln även om de i färgen kan vara snarlika. För oss som stannade kvar vid caféet blev det en välkommen vila innan vi tjuvstartade med lunchen, en god pastasallad bestående av kyckling, soltorkade och färska tomater, fetaost sallad och pasta förstås. Medan vi åt började det regna riktigt ordentligt. Efter ytterligare en halvtimma kom resterande delen av sällskapet tillbaka från sina respektive turer. Vi lyckades tränga in oss under taket på det lilla caféet eftersom matintag under bar himmel definitivt inte lockade. Lagom till det var dags att gå på båten tillbaka till Torekov slutade det regna och solen tittade fram igen. Bussen väntade och tog oss norrut till Laxhuset där det var dags för ännu mer mat! Nu blev det rökt och gravad lax i den hypermodernt designade Laxbutiken. Alla lät sig väl smaka och mätta och belåtna for vi vidare via Heberg till Morups Tånge. I den ganska kraftiga men ändå ljumma vinden tillbringade vi en och en halv timma med att se på lavar andra växter och fåglar. Magnus berättade att orsaken till att t ex renar kan livnära sig på lavar är att de i magsäcken har ett speciellt enzym som gör att de kan bryta ner de speciella kolhydrater som bygger upp laven och tillgodogöra sig näringen i den vilket vi människor inte kan göra. Vidare såg vi vackra bestånd av martorn, strandglim, strandmalört och saltarv som bredde ut sig över strandängen. Morups Tånge är också en mycket fin fågellokal och förutom alla måsfåglar som fanns längs strandkanten och en bit ut i havet såg vi även en stor flock med kärrsnäppor, några myrspovar, ett 20-tal ljungpipare och fick även en hastig glimt av en pilgrimsfalk. Klockan närmade sig åtta på kvällen och det var dags att bege sig mot Göteborg dit vi anlände klockan nio lite trötta men belåtna efter ännu en händelserik dag ute i friska luften.

Share